Tågluff.nu

Vi alla tre njöt så av Selva Val Gardena att vi bestämde oss för en extra natt. Vi trivdes så himla bra på hotellet som hade fin pool, härliga rum och bra restaurang. Det fanns lediga rum på samma hotell, men i stället Residence-delen som innebar mer lägenhetskänsla. Hade jag vetat att det fanns hade jag valt det till hela vår vistelse. Där hade vi kunnat fixa egen frukost och kanske köpt med take-away någon kväll. Dessutom var priset ungefär hälften mot vad vi betalade för att bo på hotelldelen. Oavsett så hade vi härliga dagar så det var så värt. Men jag tar med mig den lärdomen till nästa gång vi åker till Alperna, för många hotell verkade ha både hotelldel och Residence-del. Dessutom hittade jag tvättstuga i källaren. Bara en sån sak gör ju en lycklig när man reser med en begränsad mängd kläder.

Så vi tog oss med buss från Selva, bytte till tåg i Ponte Gardena, bytte tåg i Brixen, åkte till Verona och hoppade på snabbtåget till Trieste. En lång eftermiddag på italienska färdmedel.

Än så länge var det frid och fröjd, barnen satt som ljus och jag var kanske lite stressad över vårt tighta byte till bussen som skulle ta oss från Trieste till Portoroz, men det skulle vi nog hinna. Vi njöt till fullo av gott om plats, bubbel som ingick och eluttag vid platsen.

Det visade sig inte var några problem med tanke på att bussen var en timma sen. Klockan närmade sig 22:30 och det skulle bli tight till incheckningen på hotellet till 00:00. Så där står jag och barnen i ett skumt bussgarage bakom tågstationen i Trieste. Ni vet alla hur mysiga områden kring tågstationer är på kvällskvisten.

Så jag börjar ringa hotellet men kommer bara fram till hotellbokningen som såklart stänger kl 18. Ja, ja det löser sig, vi hoppas på bussen mot Slovenien och jag ringer istället hotels.com som jag bokat rummet genom. De svarar att tyvärr så måste du ha ringt hotellet i förväg och bestämt tid för check-in. Har jag inte gjort det? Nope. Så svaret från den internationella kundsupporten är att det verkar väldigt oansvarigt att resan ensam med två barn så sent på kvällen. Jaha, tackar för det…

Svetten börjar rinna så lätt när jag förstår att vi kanske inte kan checka in på vårt hotell. Vad gör vi då? Hur stort är Portoroz? Finns det hotell som kan ha ett rum ledigt? Vänta, visst var det ett Casino på hotellet också? Det måste finnas en soffa vi kan sova på i värsta fall.

Jag brukar sällan stressa upp mig på resor, men nu var stresspåslaget stort. Plötsligt säger Iris ”mamma, jag mår lite illa”. Japp, åksjuka. Öser hur allt ur en necessär och hinner precis. Busschauffören låtsas som inget och 10 minuter senare har jag kastat min necessär i närmsta papperskorg på busstationen i Portoroz. Lovely!

Jag tittar runt och ser att det ligger massa hotell i staden så jag andas ut lite. Vi är framme strax före midnatt och jag håller alla tummar jag har, två, att vi kan checka in. Barnen sparkar på sina sparkcyklar och jag tar snabba steg mot hotellet. Det är öppet och vi andas ut alla tre. Checkad in, lägger oss alla tre i dubbelsängen och ser ett program på IPaden som vi somnar till. Lite stressig kväll, men det fixade ju sig. När det ljusnade dagen efter klev jag ut på balkongen och njöt av utsikten där man skymtar Kroatien i horisonten.

Så vad gör man med två barn som har olika syn på vad som är en skön semester?

Adam vill helst bara fånga och prata om Pokémons. Iris vill bara leka, klättra och springa. Båda gillar att bada, men det gör ju alla barn. Lägg också till att jag också vill ha ut något av dagarna.

Så idag tog vi liften upp till närmsta topp för att ta en liten vandring. Jag brände barnens intresse för att vandra för ett par år sedan när vi gick alldeles för långt, för många höjdmeter och med för lite matsäck. Tårarna rann och benen skrek av trötthet då, men med lite tur, löfte om glass och djävlar anamma så klarade vi det då.

Så nytt försök idag.

Det var lite mer utmanande än jag trodde och både barnen och jag var trötta när vi gått halvvägs och satte oss för att äta. Visst är det mäktigt att sitta och äta med Dolomiterna som backdrop? En stor rutschkana med klättervägg för att komma upp låg precis bredvid terassen, perfekt.

Vi tog alla stigningar och utförspartier på vägen tillbaka också och hann tillbaka till liften lagom till åskan mullrade. Ute på leder när naturen visar sin styrka så är jag inte kaxig. I morgon tar vi bussen till grannbyn för att gå en kort led anpassad för barn med äventyrsstationer.

Tis 18 juni. Idaghar vi vandrat 10 km sen åt vi pommes och där fans en jätte stor Rutchkana och man kunde klättra där. Det var jobbigt men vi klara det.

Vi åkte lift upp dom var mycket annorlunda än i Sverige. Dom hade skydd så man inte fick snö på sig om det skulle snöa mycket men det fanns sånna som är i Sverige, men vi åkte upp i en annan skid lift som var som en kub.

Ons 19 juni. Idag åt jag pannkakor med nuttela och en kaka till frukost.

Idag åkte en lift själv och sen så var vi i en kohage där min lila syster iris trampa i ko skit och sen när vi var klara åt vi vi åt båda pommesfrittws fast jag tog vinersnitsel till. Sen åkte vi typ som en ring ner för en bana sen åkte vi hem.

Vi har nått vår del-destination, Selva Val Gardena, efter en riktigt jobbig dagsetapp från Nürnberg. Jag var lite orolig eftersom Adam varit dålig på natten och sovit dåligt. Den oron behövde jag inte ha. Barnen är fantastiska och jag är så stolt över dem. 

Det var denna delsträcka jag har sett fram emot mest. Sitta och titta ut genom fönstret och se hur tåget slingrar sig genom Alperna. Det finns några olika vägar att åka, men för att inte bara åka tåg så valde jag Brennerpasset som är kortare än om vi åkt över till exempel Schweiz. Det visade sig bli tre och en halv timma med fantastiska vyer, men också lika lång tid på ett överfyllt tåg där luftkonditioneringen var trasig och fönstren inte gick att öppna. Lovely. Inte blev det bättre när toalettodören började sprida sig i vagnen när någon missat toan och att stänga dörren…

Men vi kom fram och barnen var riktiga hjältar som knappt gnällde fast svetten rann på oss alla. Mycket vatten och matsäck så var det inga problem. Vi har fått ta med oss matsäck från frukosten både på hotellet i Hamburg och Nürnberg. Det är verkligen service tycker jag. Har man inte packat matsäck så finns mycket bra att köpa på tyska tågstationer: fina smörgåsar, kallskuret, frukt och fika. Dessutom har jag preppat med nötter och torkad frukt i ryggsäcken om det är långt mellan måltiderna. Speciellt Iris fungerar dåligt när blodsockret sjunker för lågt.

Snabbt byte i Brixen till lokalbuss och en timma senare var vi framme i en mysig, italiensk bergsby. Vi firar med glass och Hugo, ett alternativ till Aperol med fläder som bas. Mmm…Och ja, hotellpoolen är invigd, gånger tre, och vi har inte varit här mer än 18 timmar än. Nu väntar en lätt vandring uppe på en av platåerna. 

Vi har sett Pepparkornens högkvarter. Det viktigaste på resan för Iris. ”Jag tror det är falsk marknadsföring, det ligger ju är ju ett café där.” Stämmer, allt är oftast bättre på film…Ett snabbt foto och sen vidare på en låååång tågresa ner till Nürnberg.

Snabbtåg och en hel kupé för oss själva. ”Typ lyxtåg” tyckte Adam. Jag kan bara hålla med. Gott om utrymme, servering från bistron direkt vid våra platser, härlig luftkonditionering (som jag tog för given, mer om det i morgon) och lugnt och skönt. Även denna tågresa började med att vi frågan om vi verkligen var på rätt platser. ”Jajemän, dessa har vi bokat.” ”Nej det är omöjligt” svarade det äldre paret, med så stora väskor att vi inte ens kom in i kupén. Visade ju sig att de gått på fel vagn och fick släpa iväg på sitt bagage och vi blev kvar helt själva.

 Efter drygt fem timmar var vi framme i Nürnberg. Några minuter bort checkade vi in på ett billigt och bra hotell från vårt perspektiv. Det vill säga att det finns pool…Det bästa vi har med oss är sparkcyklarna. Barnen glider fram över gatorna och jag promenerar efter. Aldrig någon som gnäller över trötta ben och ryggsäckarna verkar inte heller känns inte så tunga.Adam har önskat att få äta ”Spagettieis” i Tyskland. Vi löste det på en glassbar i Altstadt, en kort promenad från vårt hotell. Det var nog ett misstag, för i natt blev han dålig. Tur i oturen så piggnade han till under morgontimmarna och ville fortsätta resan. Dagens tågetapp är den jag ser mest fram emot. Åka tåg över alperna är ju lite av en dröm och jag ser fram emot de vackra vyerna. 

Vi var i Hamburg idag och igår vi var och såg på pepparkorn huset
Där varde inget speciellt men vi var på ett jättefint hottel med pool.
Vi har åkt tåg mycket men vi har inte hittat spagetti glass men vi ska hitta den på nästa destination.

Vi hittade ett jätte bra hambörge ställe som pinchos. Man beställde på en iPad som var inbyggd i ett bord.

Vi sparkcyklar på semestern.

Efter lite hemlängtan och ängslan för hur det verkligen skulle fungera att bära ryggsäck, åka tåg och hitta hotell hos en av de yngre, så valde vi en kort första etapp och hotell med pool. Första tåget i Kiel var överfullt, så vi väntade en timma till nästa tåg. Att vänta på stora tågstationer upptäckte barnen att det kan kännas läskigt. Absolut inte farligt, men det gav oss chans att prata om utsatta människor, varför vissa dricker öl redan på förmiddagen och att man faktiskt måste ha koll på sina saker. Från den delen på skalan så tog vi vårt pick och pack och satte oss i 1:a klass till andra delen av skalan. Där tyckte en äldre affärsman inte att vi hörde hemma. Jag fick plocka upp våra biljetter och visa att ”jo, vi har faktiskt kommit rätt”. Lite ”ursäkta” och ”spännande med tågsemester” så var vi accepterade. 

Drömhotell i Hamburg och fick vi checka in tidig, skyndade ner till poolen. Japp, det var vi och par som tänkt sig lite lugn och relax. Så stolt jag var när barnen faktiskt läste av stämningen, höll sig i ena delen av poolen och hade kul utan att skvätta. Kan det vara så att de börjar bli stora?Allt det tog vi igen i morse när vi helt själva i poolen…

Jag hade lovat två saker i Hamburg: att äta hamburgare och att kolla in huset i Pepparkornen. Ingen vuxen vet vad det är, men barnen har koll. Det är ett barnprogram som utspelar sig i Hamburg. Är man 6-10 år så rekommenderar vi det verkligen. Finns på SVT-play och handlar om fem barn som löser spännande mysterier. Det hann vi inte igår, men vi hann med hamburgare. Ett koncept som passade barnen perfekt var Burgerlich. Goda burgare, digital beställning och cool miljö. 

Att sen avsluta uppe på hotellets skybar med ett glas och två glass gjorde ju inte heller ont.

Wohoo. – vi är på väg.

Etapp 1 gick från Göteborg till Kiel. Det är skönt att kliva på i Göteborg sent på eftermiddagen och sedan vakna i Tyskland. Inget ont om Danmark, men det är skönt att slippa transportsträckan och bara beta av milen genom vårt grannland. Istället vaknade vi, åt frukost och tittade medan färjan lade till i ett regnigt Kiel.

Jag har hittills aldrig sett Kiel genom något annat än dis och regn. Det sista plagget jag valde bort var en aktivitetsjacka. I stället tyckte jag att en tunn löparjacka räckte mot väder och vind. Det gjorde den alltså inte…